Mohamed Salah - En framtida farao i Chelsea?

Som vanligt ryktas det om potentiella övergångar och lån i transferfönstret. Klubbar köper spelare som kan förhoppningsvis förstärka laget eller ersätta spelare som har blivit skadade. Vissa övergångar är förväntade och andra sådana kan vara väldigt chockande och nästintill bli kallade "Transferbomb".
En övergång som har uppmärksammats extra mycket är Mohamed Salah och hans övergång från schweiziska FC Basel till engelska Chelsea FC. Sedan tidigare hade en annan engelsk ligakonkurrent, Liverpool, varit med i bilden under en längre tid men det blev till slut "The Blues".

Det är inte många som känner till vem Mohamed Salah egentligen är. Han är bara 21 år, men han har ändå uträttat en hel del under sin karriär. Han är kanske mest notabel och känd för att ha gjort totalt tre mål mot just sin nya klubb i Champions League. Både denna säsong och förra säsongen i CL, lyckades han hittade nätmaskorna bakom Petr Cech. Inte ens självaste Lionel Messi har lyckats fullborda denna bedrift att göra mål på Londonlaget även fast han har fått lika många matcher på sig som Salah. "Cech matt?"

Mohamed Salah började sin fotbollskarriär i den egyptiska klubben El Mokawloon, som spelar till vardags i den högsta divisionen i Egypten. Han gjorde seniordebut i maj 2010 vid en ålder på 18 år. En ålder då många fotbollspelare tar första klivet ut bland de mer rutinerade spelarna och visar ens egenskaper och kvalitéer. Salah skulle visa vara en väldigt intressant spelare och som skiljde sig jämfört med de spelare i hans ålder och de äldre. Snabbheten och kreativiteten var kanske de egenskaper som stod ut mest och genomsyrade hans framträdanden i El Mokawloon. Under tre års proffsspel i hemlandet stod han för 11 mål på 38 matcher och detta gick inte helt obemärkt. Den schweiziska storklubben Basel var den fotbollsklubb som verkligen fastnade för Salah och det tog inte lång tid förrän ett erbjudande, ett fyraårskontrakt, stod på bordet, redo att skrivas under. Denna möjlighet kunde Salah inte motstå, och i april 2012 blev han officiellt en del av den rödblåa fotbollsklubben FC Basel.

Livet i Schweiz började ganska bra då han gjorde mål i den andra ligamatchen mot Lausanne. Detta mål och fyra till blev hans facit under hans första säsong i den schweiziska högstaligan, där Basel vann ligan igen. Utöver detta öppnade han sitt målkonto i Europa League samma säsong och han lyckades göra två mål mot de engelska storklubbarna Tottenham och Chelsea.
Denna säsong har han lyckats minst lika bra med fyra mål på 18 matcher och fem mål i Champions League än så länge. Men precis som då han spelade i El Mokawloon har hans framträdanden i Basel inte gått obemärkt och flera storklubbar har gjort anspråk på att köpa honom. Liverpool såg länge ut att göra klart med honom, men i slutändan norpade Chelsea egyptiern och den 27 januari 2014 blev han officiellt klar för det västra Londonlaget.

Frågan man dock kan ställa sig är om Salah kommer passa in i Chelsea och Premier League. Om man tittar på andra egyptiska fotbollsspelare såsom Mido, Amr Zaki och Ahmed Elmohamady så har deras fotbollslycka varit blandad i PL. Mido spelade för Tottenham (2005-2007), Middlesbrough (2007-2010), Wigan (2009) och West Ham (2010). Han gjorde en hyfsad bra första säsong i Tottenham där han mäktade med 13 mål på 36 matcher, men resten av hans totala tid i PL var ganska misslyckad. Zaki var på lån i Wigan säsongen 08/09, där han gjorde 10 mål på 29 ligamatcher. Elmohamady spelar för närvarande i nykomlingarna Hull City och var en stark bidragande orsak till att laget gick upp från the Championship. Sedan tidigare han även spelat i Sunderland (2010-2012).

Salah kommer till ett Chelsea, där det är stenhård konkurrens på framförallt mittfältspositionen. Han kommer nu få konkurrera med sådana som Hazard, Oscar, Willian och Schürrle. Vem kan han ersätta av dessa? Ja det är en väldigt svår fråga då alla dessa fyra ovanstående är minst lika bra som honom. Själv tror jag att det är omöjligt att ta ytterplatsen från Hazard, och Oscar spelar främst i mitten som  spelarkreatör. Då återstår en plats i den tre-manna-mittfältsoffensiven. Vem tar den? I nuläget är det Willian som har den och gjort väldigt bra ifrån sig tack vare sitt brasilianska spelsinne. Ibland har han dock försvunnit i vissa matcher. Schürrle har däremot inte lyckats uppnå förväntningarna och haft en lika stor inverkan som han hade i Bayer Leverkusen förra säsongen. Men han har dock visat att det finns kvalitéer och i matchen mot Stoke så gjorde han två mål och var lagets bästa spelare.

Salah har alltså en stor utmaning framför sig. Dels att ta en plats i startelvan men också kunna anpassa efter ett nytt lags spelstil. Till en början kan det ta ett tag för honom att sätta sig in i Chelsea, men man får som sagt inte glömma bort vilka kvalitéer Salah besitter med. Han har snabbheten precis som de andra yttermittfältarna och det passar väldigt bra med tanke på Chelseas effektiva kontringsspel. Han har jämväl ett målsinne, vilket är såklart positivt för vilken klubb som helst. Även fast Salah spelar främst som yttermittfältare, har han spelat ibland som anfallare i Basel och gjort bra ifrån sig.
Om jag var Mourinho skulle jag ge Salah chansen att vara anfallare i några matcher, då anfallarna i Chelsea inte presterat som de borde göra i en storklubb. Visserligen har Eto'o kommit igång med bland annat hattricket mot Manchester United, men annars har Hazard och Oscar stått för målskyttet flest gånger. Att ha Salah som anfallare skulle ge en annan typ av anfallsdimension, precis som det har gett Arsenal då Walcott med sin kvickhet haft rollen som anfallare.

Ett mycket spännande äventyr väntar för Mohamed Salah och personligen kommer det bli intressant att följa hans karriär i England och Chelsea. Den hårda konkurrensen som finns i laget kommer bara hjälpa honom i sin utveckling och ta ett större steg i fotbollskarriären. Även fast andra egyptiska fotbollsspelare inte lyckats helt och hållet i Premier League, behöver det inte betyda att oturen fortsätter för Salah. Man ska inte titta bakåt utan framåt, som man brukar säga. Vem vet vad som väntar för denna spännande egyptier. Kanske blir han en viktig spelare och en framtida farao i Chelsea.

Mohamed Salah

Farao Salah?

Arsenal - Norwich

Magi. Ett ord som passar in och beskriver några delar i dagens match mellan Arsenal och Norwich, i den åttonde omgången av Premier League.

När lagen spelade mot varandra i våras på Emirates Stadium, blev resultat 3-1 till Arsenal. En match där Norwich ledde tills det var fem minuter kvar av fulltid + stopptid, då Arsenal gjorde tre snabba mål på åtta minuter. Denna gång blev det dock lättare för Londonlaget. 

I den tionde matchminuten kom det första målet, vilket gjordes av Wilshere. Målet var dock inget vanligt mål. Det var ett sagolikt, ofattbart, och framförallt ett magiskt sådant. Först och främst gick det så snabbt att det verkade som ingen av försvararna i Norwich förstod vad som hade hänt. Tiden försvann, men för några spelare hade den stannat. De som låg bakom detta mästerverk bestod av en gudalik treenighet, och då pratar jag inte om Fadern, Sonen och den Heliga Anden, utan Santi Cazorla, Wilshere och Giroud. På mindre än fem sekunder, spelade de sju kvicka och läckra passningar till varandra, som liknade trollformeln "Hokus pokus filiokus", och som avslutades med att Wilshere rullade bollen förbi Norwich-målvakten Ruddy och hans ofattbara ansiktsuttryck.

Det andra målet i matchen kom en kvart in i andra halvlek, där Arsenal fick ett kontringsläge vilket de fullbordade. Spelaren som gjorde målet var geniet Özil som satte dit förvånansvärt med pannan, efter ett bra inlägg från Giroud. Vanligtvis brukar det vara ombyta roller när det gäller att nicka in bollarna, men denna gång gick det lika bra. Efter detta mål, kändes det på ett sätt som att Arsenal hade satt spiken i kistan, men det motbevisades tio minuter senare då Norwich kvittade genom mittfältaren Howson. Målet var ganska chockande för Arsenal-spelarna då motståndarlaget hade inte haft någon speciell farlig målchans efter andra halvlek, men mål var mål och matchen hade vaknat till liv igen. 

I den 83:e minuten kunde dock Wenger och hans manskap, samt Arsenal-supportrarna, slappna av lite då den formstarke och numera kliniska målskytten Ramsey gjorde mål ännu en gång. Detta mål kan dock ha varit det bästa utav hans nio mål totalt för säsongen. Efter att ha först lurat ner två Norwich-spelare till marken, lurade han även en till spelare innan bollen rasslade målvaktsnätet. Självförtroendet hos walesaren kan liknas med hela Arsenal.

Fem minuter senare var det dags igen, både i målprotokollet och för Özil. Utanför straffområdet skickade inhopparen Rosicky in ett underbart inlägg vilket togs emot av Ramsey, som skarvade till Özil och som placerade enkelt in bollen i mål. Glädjen och lättnaden var total!

Mr. Wenger måste nog vara väldigt stolt över att ha kunnat gjort ett sådant världsklass-köp, och för varje match betalar Özil tillbaka Arsenal genom att göra assist, och mål - även på huvudet.

"Lucky Lukaku"

I skuggan av världsanfallare som Agüero, Van Persie och Suarez i Premier League, finns det en spelare som levererar ständigt nuförtiden. Både i klubblaget och även i landslaget. Romelu Lukaku. Vilken anfallstalang! Det finns inga gränser för "pojken" från Antwerpen i Belgien och det visade han ännu en gång i kväll. När Belgien gästade Kroatien i VM-kvalet, stod han för två mål i landslaget. Två mål som innehöll styrka, intelligens och snabbhet. Egenskaper som är nödvändiga och väldigt eftertraktat när man är anfallare.
Det första målet, som kom till efter en grov felpass av Perisic, visade Lukakus förmåga på snabbhet och kyla. När lagkamraten Defour fick tag i felpasset innan, skickade han en genomskärare mellan de kroatiska jättarna Vida och Lovren, och spurtade mot mål innan han lurade ner Pletikosa i målet och rullade in bollen. Klass!
Lukakus andra balja liknade en aning det första, men denna gång var det ännu mer fantastiskt och beundransvärt. Denna gång var det en kontring av Belgien efter en kroatisk hörna, som startade det hela. När Lukaku tå-fjuttade bort bollen från en försvarare vid mittlinjen och sedan började sin löpning, såg han ut som en lång pansarvagn som hade siktet på mål. Individuellt och starkt tryckte han bort Inter-spelaren Kovacic och blev ännu en gång fri med målvakten Pletikosa, där han trasslade förbi med bollen på något turligt sätt och lät den hala bollen rulla in i mål. Klass x2!

Att Lukaku är en talang råder det inget tvivel om, och det visades som sagt i kväll på Maksimirstadion. Det finns dock lite oklarheter om varför han ännu en gång blev utlånad från Chelsea i år. Förra säsongen tillbringade han i WBA, där han gjorde dundersuccé med 17 mål och var en stark bidragande faktor till att laget hamnade på en åttonde plats. Det var även ett klubbrekord angående placering.
Denna säsong spelar han i Everton, där han har gjort fyra mål på tre matcher än så länge. Efter Lukakus ankomst, vann de tre raka matcher.
Samtidigt i Chelsea har varken Fernando Torres, Eto'o eller Ba inte lyckats göra mål i Premier League efter sju spelade omgångar. Frågan lyder alltså "Varför låter inte Mourinho Lukaku stanna kvar och visa alla hans kvalitéer som han har visat i WBA, visar i Everton och även i det belgiska landslaget".
Visserligen är Lukaku bara 20 år och har en lång fotbollskarriär framför sig, men precis som med kärlek så ska åldern inte spela någon roll. Hellre ha en ung anfallare som kan producera mål än ha tre rutinerade anfallare som inte hittar nätmaskorna.

För övrigt är Lukaku ett väldigt häftigt efternamn, enligt mig. Det får mig att tänka på och även jämföra, han och seriefiguren Lucky Luke, skapad av den belgiske serieskaparen Morris. Lucky Luke var som ni säkert vet en cowboy som reste runt i Vilda Västern och genomförde riskfyllda uppdrag såsom att fånga in skurkar. Han hade även egenskaper som hans enorma snabbhet och pricksäkerhet med revolvrarna. Lukaku använder såklart inte revolvrar när han spelar fotboll, men precis som Lucky Luke har han pricksäkerheten och snabbheten som gör att han kommer bli en legend i Belgien.

Romelu Lukaku?

Lucky Luke?

Ljus framtid i Arsenal FC.

Vissa blir upphetsade av sex. Jag blir på ett sätt glädje-upphetsad av nyheten om att legenderna Bergkamp, Vieira, Henry och Tony Adams kan återvända till Arsenal inom snar framtid. Fyra spelare som förändrade Arsenal, men som även satte en prägel på dåtidens tuffa och grisiga Premier League. De spelade tillsammans sammanlagt 1875 matcher i "the Gunners" och under den tiden vann de även väldigt många titlar. Många gånger flödar min fantasi och just nu tänker jag på en blandad laguppställning som Arsenal hade för ett decennium sen och den de har idag:
Lehmann        
Lauren,  Adams,  Koscielny,  Gibbs        
Walcott,  Vieira,  Wilshere,  Pires
Bergkamp,  Henry

Tanken att de fyra spelarna skulle återvända till sitt hem, är så härligt. Det visar bara på hur dedikerade de är för att komma tillbaka till klubben där de utvecklade som fotbollsspelare och blev ikoner i klubben.
När "professor Wenger" lämnar Arsenal, tror jag verkligen att denna idé kommer att bli verklighet. Såklart behöver det inte betyda att det kommer bli succé om de "fyra" vise männen kommer, men jag tror ändå att de skulle kunna förbättra klubbens status och framförallt spelarna i laget. Med deras erfarenhet, kan de även hjälpa spelare på speciella positioner. Adams - försvaret, Vieira - mittfältarna och duon Bergkamp/Henry - anfallarna.

Om detta skulle bli verklighet får tiden utvisa. Det som dock tiden inte kan utvisa är att ens mun vattnas av idén, precis som Homer och hans doughnuts i "The Simpsons".