Arsenal - Norwich

Magi. Ett ord som passar in och beskriver några delar i dagens match mellan Arsenal och Norwich, i den åttonde omgången av Premier League.

När lagen spelade mot varandra i våras på Emirates Stadium, blev resultat 3-1 till Arsenal. En match där Norwich ledde tills det var fem minuter kvar av fulltid + stopptid, då Arsenal gjorde tre snabba mål på åtta minuter. Denna gång blev det dock lättare för Londonlaget. 

I den tionde matchminuten kom det första målet, vilket gjordes av Wilshere. Målet var dock inget vanligt mål. Det var ett sagolikt, ofattbart, och framförallt ett magiskt sådant. Först och främst gick det så snabbt att det verkade som ingen av försvararna i Norwich förstod vad som hade hänt. Tiden försvann, men för några spelare hade den stannat. De som låg bakom detta mästerverk bestod av en gudalik treenighet, och då pratar jag inte om Fadern, Sonen och den Heliga Anden, utan Santi Cazorla, Wilshere och Giroud. På mindre än fem sekunder, spelade de sju kvicka och läckra passningar till varandra, som liknade trollformeln "Hokus pokus filiokus", och som avslutades med att Wilshere rullade bollen förbi Norwich-målvakten Ruddy och hans ofattbara ansiktsuttryck.

Det andra målet i matchen kom en kvart in i andra halvlek, där Arsenal fick ett kontringsläge vilket de fullbordade. Spelaren som gjorde målet var geniet Özil som satte dit förvånansvärt med pannan, efter ett bra inlägg från Giroud. Vanligtvis brukar det vara ombyta roller när det gäller att nicka in bollarna, men denna gång gick det lika bra. Efter detta mål, kändes det på ett sätt som att Arsenal hade satt spiken i kistan, men det motbevisades tio minuter senare då Norwich kvittade genom mittfältaren Howson. Målet var ganska chockande för Arsenal-spelarna då motståndarlaget hade inte haft någon speciell farlig målchans efter andra halvlek, men mål var mål och matchen hade vaknat till liv igen. 

I den 83:e minuten kunde dock Wenger och hans manskap, samt Arsenal-supportrarna, slappna av lite då den formstarke och numera kliniska målskytten Ramsey gjorde mål ännu en gång. Detta mål kan dock ha varit det bästa utav hans nio mål totalt för säsongen. Efter att ha först lurat ner två Norwich-spelare till marken, lurade han även en till spelare innan bollen rasslade målvaktsnätet. Självförtroendet hos walesaren kan liknas med hela Arsenal.

Fem minuter senare var det dags igen, både i målprotokollet och för Özil. Utanför straffområdet skickade inhopparen Rosicky in ett underbart inlägg vilket togs emot av Ramsey, som skarvade till Özil och som placerade enkelt in bollen i mål. Glädjen och lättnaden var total!

Mr. Wenger måste nog vara väldigt stolt över att ha kunnat gjort ett sådant världsklass-köp, och för varje match betalar Özil tillbaka Arsenal genom att göra assist, och mål - även på huvudet.

"Lucky Lukaku"

I skuggan av världsanfallare som Agüero, Van Persie och Suarez i Premier League, finns det en spelare som levererar ständigt nuförtiden. Både i klubblaget och även i landslaget. Romelu Lukaku. Vilken anfallstalang! Det finns inga gränser för "pojken" från Antwerpen i Belgien och det visade han ännu en gång i kväll. När Belgien gästade Kroatien i VM-kvalet, stod han för två mål i landslaget. Två mål som innehöll styrka, intelligens och snabbhet. Egenskaper som är nödvändiga och väldigt eftertraktat när man är anfallare.
Det första målet, som kom till efter en grov felpass av Perisic, visade Lukakus förmåga på snabbhet och kyla. När lagkamraten Defour fick tag i felpasset innan, skickade han en genomskärare mellan de kroatiska jättarna Vida och Lovren, och spurtade mot mål innan han lurade ner Pletikosa i målet och rullade in bollen. Klass!
Lukakus andra balja liknade en aning det första, men denna gång var det ännu mer fantastiskt och beundransvärt. Denna gång var det en kontring av Belgien efter en kroatisk hörna, som startade det hela. När Lukaku tå-fjuttade bort bollen från en försvarare vid mittlinjen och sedan började sin löpning, såg han ut som en lång pansarvagn som hade siktet på mål. Individuellt och starkt tryckte han bort Inter-spelaren Kovacic och blev ännu en gång fri med målvakten Pletikosa, där han trasslade förbi med bollen på något turligt sätt och lät den hala bollen rulla in i mål. Klass x2!

Att Lukaku är en talang råder det inget tvivel om, och det visades som sagt i kväll på Maksimirstadion. Det finns dock lite oklarheter om varför han ännu en gång blev utlånad från Chelsea i år. Förra säsongen tillbringade han i WBA, där han gjorde dundersuccé med 17 mål och var en stark bidragande faktor till att laget hamnade på en åttonde plats. Det var även ett klubbrekord angående placering.
Denna säsong spelar han i Everton, där han har gjort fyra mål på tre matcher än så länge. Efter Lukakus ankomst, vann de tre raka matcher.
Samtidigt i Chelsea har varken Fernando Torres, Eto'o eller Ba inte lyckats göra mål i Premier League efter sju spelade omgångar. Frågan lyder alltså "Varför låter inte Mourinho Lukaku stanna kvar och visa alla hans kvalitéer som han har visat i WBA, visar i Everton och även i det belgiska landslaget".
Visserligen är Lukaku bara 20 år och har en lång fotbollskarriär framför sig, men precis som med kärlek så ska åldern inte spela någon roll. Hellre ha en ung anfallare som kan producera mål än ha tre rutinerade anfallare som inte hittar nätmaskorna.

För övrigt är Lukaku ett väldigt häftigt efternamn, enligt mig. Det får mig att tänka på och även jämföra, han och seriefiguren Lucky Luke, skapad av den belgiske serieskaparen Morris. Lucky Luke var som ni säkert vet en cowboy som reste runt i Vilda Västern och genomförde riskfyllda uppdrag såsom att fånga in skurkar. Han hade även egenskaper som hans enorma snabbhet och pricksäkerhet med revolvrarna. Lukaku använder såklart inte revolvrar när han spelar fotboll, men precis som Lucky Luke har han pricksäkerheten och snabbheten som gör att han kommer bli en legend i Belgien.

Romelu Lukaku?

Lucky Luke?

Ljus framtid i Arsenal FC.

Vissa blir upphetsade av sex. Jag blir på ett sätt glädje-upphetsad av nyheten om att legenderna Bergkamp, Vieira, Henry och Tony Adams kan återvända till Arsenal inom snar framtid. Fyra spelare som förändrade Arsenal, men som även satte en prägel på dåtidens tuffa och grisiga Premier League. De spelade tillsammans sammanlagt 1875 matcher i "the Gunners" och under den tiden vann de även väldigt många titlar. Många gånger flödar min fantasi och just nu tänker jag på en blandad laguppställning som Arsenal hade för ett decennium sen och den de har idag:
Lehmann        
Lauren,  Adams,  Koscielny,  Gibbs        
Walcott,  Vieira,  Wilshere,  Pires
Bergkamp,  Henry

Tanken att de fyra spelarna skulle återvända till sitt hem, är så härligt. Det visar bara på hur dedikerade de är för att komma tillbaka till klubben där de utvecklade som fotbollsspelare och blev ikoner i klubben.
När "professor Wenger" lämnar Arsenal, tror jag verkligen att denna idé kommer att bli verklighet. Såklart behöver det inte betyda att det kommer bli succé om de "fyra" vise männen kommer, men jag tror ändå att de skulle kunna förbättra klubbens status och framförallt spelarna i laget. Med deras erfarenhet, kan de även hjälpa spelare på speciella positioner. Adams - försvaret, Vieira - mittfältarna och duon Bergkamp/Henry - anfallarna.

Om detta skulle bli verklighet får tiden utvisa. Det som dock tiden inte kan utvisa är att ens mun vattnas av idén, precis som Homer och hans doughnuts i "The Simpsons".